När det gått drygt en timme startade han bilen och körde fram till den stora vägen. Han tvekade ett ögonblick, svängde sen resolut till vänster, in mot staden. Han körde långsamt. Det var ovanligt lite mötande trafik. En buss körde in på sin hållplats och ut igen. Han kastade en blick mot den, försökte hinna uppfatta passagerarnas ansikten. De var inte många. Han såg en ung kvinna komma springande så fort hon förmådde med stor väska som verkade tung, och tvärt bromsa när hon såg bussen köra ut. Hon stampade hårt i marken – förmodligen av besvikelse. Hon stod på stigen som var genvägen upp till Bäckåkra, ett litet bostadsområde som det hade varit mycket debatt om. Kommunen hade byggt det för människor som ville bo nära staden, men ändå på landet. De hade bara missat en detalj – dessa människor ville bo i hus med trädgård. Så lägenheterna hade blivit svåra att hyra ut. Men Micke hade bott där ett tag, med någon tjej som slängt ut honom, det visste han. Men Micke hade naturligtvis sagt att han tröttnat på henne. Micke var bra på att säga saker på ett annorlunda vis. Inte ljuga helt, bara säga det lite annorlunda.
Avtagsvägen till Bäckåkra var ett bra ställe att vända på. Om han inte skulle fortsätta in till…
Han saktade in och vände. Den unga kvinnan stod vid busshållplatsen och läste tidtabellen. Hon såg sig om. Han körde förbi och kastade en blick i backspegeln. Han tänkte att hon slokade som en vissen blomma. Han bromsade in vid vägkanten. Såg sig om ett ögonblick – inga andra bilar syntes till. Han backade tillbaka till busshållplatsen. Hon kikade på honom under lugg. Misstänksamt, tyckte han. Men hon kom fram till bilen när han vevade ner rutan.
" Vill du ha skjuts?"
Det var de fösta orden han yttrat på flera timmar. Förutom det korta kontrollsamtalet innan han gav sig iväg hade han inte talat med någon. Rösten lät också lite skrovlig.
Ett ögonblicks tvekan från hennes sida, sen öppnade hon bildörren.
"Kan jag ha väskan i baksätet?"
Han sträckte sig över på bilens andra sida och öppnade dörren inifrån. Hon ställde väskan på sätet och gled sen in på platsen bredvid honom. Hon tog på sig säkerhetsbältet och hennes mörka hår föll fram som en gardin och dolde ansiktet för honom. Men han behövde inte se på henne för att veta att hon var spänd som en stålfjäder. Han startade bilen och körde ut på vägen igen, nu i samma riktning som han kommit ifrån. Hon satt tyst.
"Vart ska du?" kände han sig tvungen att fråga.
Återigen blev någon slags tvekan märkbar hos henne. Men sen sa hon beslutsamt.
"Egentligen ska jag till flygplatsen, men om du inte ska på det hållet så…"
"Det är lugnt. Jag är bara ute och kör"
Hon sneglade på honom. Hon var ganska söt, lite väl målad och hon verkade upprörd över något. Hon hade en jeansjacka på sig som satt lite väl stramt. Bröstfickan putade ut på ett konstigt sätt. Det störde honom. Som om hon knölat ner ett cigarettpaket. Röka i bilen skulle hon inte få. Hon öppnade sin handväska och plockade fram cigaretter.
"Gör det något om jag röker?"
"Öppna fönstret."
Hon lydde och tände en cigarett. Fingrarna darrade lite.
"Har du varit inne i stan?"
Han skakade på huvudet.
"Ett par killar försökte råna banken."
Han såg stadigt på vägen framför sig
"Vilken bank"?
"Bredvid försäkringskassan. Polisen kom och … fan också". Hon såg på sin hand som darrade rejält. Hon tog försiktigt ett bloss .
Han svalde.
"Så dom åkte fast?"
"Först försökte de springa. Polisen tog den ena rätt snabbt. Den andra kom lite längre, men de sköt honom i benet."
"Vad fan gjorde de det för…?" Han bet sig i läppen
"Jag såg det. Han vände sig om, han hade en pistol i handen. Polisen kände sig väl hotad."
Hon släckte cigaretten och stoppade det som var kvar av den tillbaka i paketet igen. "Fan också".
Ett kvidande ljud hördes ifrån henne. Han kastade en blick åt sidan och såg henne torka sig i ögonen. Det stod stilla i hans huvud.
" Han skrek. Han försökte resa sig, men det rann bara blod och han måste haft jävligt ont…Jag har aldrig sett något så hemskt." Det sista viskade hon fram.
Han var tvungen att sakta farten. Det verkade inte som hon märkte det. Hon kramade sin handväska. Han såg en rovfågel cirkla högt över fälten, en glada, det kunde han se.
"Du måste ha varit i närheten…?"
Hon nickade.
"Alldeles i närheten. Hans ögon blev helt konstiga och så tog han sig på benet och sen på sitt huvud, han hade helt stubbat ljust hår och det blev alldeles fläckigt av blodet på hans händer."
John. Han hade aldrig hört John skrika. Han kunde inte föreställa sig det.
" Du, jag ska bara stanna ett ögonblick. Måste pinka. Har du bråttom?"
Hon skakade på huvudet. Han svängde in intill vägkanten.
"Det var väl bra att polisen tog dom" sa han och tyckte att hans röst lät som ett muspip.
"Ja, de tog alla tre. De hade en med bil ute på gatan. Han försökte köra sin väg, men stoppades av polisen. Inte en chans. Ganska klantigt alltihop."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar