Den nye brevbäraren

Det knackade. Jag hade just flyttat in.Utanför stod en man med två paket.
Jag har tydligen en lantbrevbärare, som kommer hela vägen hem till min dörr.
Jag blev så förvånad.Jag har alltid tidigare släpat på alla paket själv.
Det var inte förrän jag hämtat mig från denna glda överraskning, som jag såg även honom, inte bara paketen.
Han hade en oerhört stilig uniform på sig.En sådan som flygkaptener har med stor elegant skärmmössa och blå välsittande kostym med flera gula streck på kragen.Så underligt med en brevbärare i den kostymeringen. För övrigt hade han ett ganska alldagligt utseende.Jag hade nog inte känt igen honom i en folkmassa.
Han frågade om han fick komma in och se, hur det såg ut.Det var ganska påträngande, men hans fråga lät helt alldaglig och naturlig.Jag hann inte reagera, innan jag släppt in honom i hallen.Där tog han av sig den stiliga skärmmössan och kastade den med en nonchalant gest upp på hatthyllan, så att den hamnade exakt rätt.
Så tittade han sig omkring med kännarmin och frågade var dammsugaren fanns. dörren till städskåpet.Vant tog han fram dammsugaren, kopplade den till väggurtaget och började dammsuga.Motståndslöst och helt utan förvåning visade jag honom dörren till städskåpet.vant tog han fram dammsugaren,kopplade till väggkontakten och började dammsuga.
Efter en stund ropade han från vardagsrummet - jag stod fortfarande kvar i hallen-"Du kan sätta på kaffet nu".
Det var då jag kom till sans igen.Det här var absolut inte normalt, varken hans eller mitt beteende.Jag fick ta mig samman och tänka ut, vad jag skulle göra.Han verkade ju redan ha gjort sig hemmastadd.Ropade till och med uppmaningar till mig,om att laga kaffe i mitt eget hus.
Jag skulle just ta sats och avbryta hans verksamhet med, att det räckte nu,att jag faktiskt klarade av att ta hand om mitt hus själv,jag behövde ingen hjälp.
Precis då vände han sig mot mig med en glad och vänlig min och frågade, om kaffet redan var klart.För honom verkade det vara självklart, att han-en främmande man- befann sig i mitt hus och utan att ha blivit ombedd, och just höll på att dammsuga mitt vardagsrum.Jag blev så överrumplad, att jag tappade bort det jag hade tänkt säga.Jag bara stod där.
Han förstod det som, att det dröjde ännu en stund och fortsatte dammsuga.
Herregud, jag måste göra något.Jag måste få ut honom.Detta fick inte pågå.En vilt främmande man, som jag frivilligt släppt in.Alla dessa historier om smarta tjuvar som ringde på, fick förtroende och sedan stal det som fanns att stjäla.
Nej nu måste jag säga till.Nu med detsamma.
Med raska steg gick jag fram och ställde mig bakom honom,harklade mig och sa:"Det måste ha blivit ett misstag här.Jag städar själv mitt hus.Jag får tackaför hjälpen, men nu klara jag resten själv.Och det blir inget kaffe.Ni får gå nu."
Då vänder han sig sakta om.Han säger:"Har inte ni beställt städning idag på rutavdrag?Är detta inte fru Vretblad?Jag fick besked i morse, att åka till Strömgatan 6 och städa.Min kollega brukar städa hos henne. Hon brukar bjuda på kaffe nästan med detsamma och sedan får han god lunch också."
Därför var postbudet var så stiligt klädd.Han hade på sig en rutavdragsuniform.De tre guldgalonerna signalerade hans plats i hierarkin.Han hade tidigare städat så föredömligt och varit så populär bland kunderna, att han nu fanns direkt under chefen på städbolaget. Numera hoppade han bara undantagsvis in vid akuta behov.